Tankar från en tanketur

Utsikt över snötäckt sjö från en tanketur

Utsikt från en plats för tankar.

När tog du en tanketur senast? Jag vill gärna tro att du gjorde det alldeles nyss och att du sitter med rensade tankar och laddade batterier.

Själv sitter jag i lä och solsken på en sommarväntande badplats. Tankar och reflektioner ackompanjeras av Talgoxens kärlekskranka visslande, hundskall på långt håll och lite skogsbruksljud. En skön blandning, helt enkelt.

Mina tankar och reflektioner blandas och påverkas av de intryck som pockar på uppmärksamhet. En stund rör de sig mot arbetsrelaterad problemlösning, en stund mot vilda framtidsplaner och en stund mot något helt annat. Det där helt annat är en omskrivning för naturlig härvaro, en stund att bara vara.

Naturlig härvaro är viktigt för mig. Det är när jag bara är här och nu som jag både kan ladda energi och låta tankarna fara fritt. Mot en solig vägg händer det nästan av sig självt. Men, jag måste ge mig själv tillstånd att bara vara här och nu. Att släppa kraven på att fixa den sista listen, svara på det senaste mailet, att… Och det låter ju enkelt, eller?

Med några enkla knep kan man lura sig att hamna i tillståndet här och nu även när förutsättningarna är annorlunda. Att spara bilden och känslan från den där bänken vid badplatsen tillsammans med någon form av trigger är ett sätt. En trigger kan vara att knyta handen så hårt du kan, räkna till tre, låt handen slappna av – och vips har du flyttats dit. På det här sättet kan du få några värdefulla minuter mitt en hektisk vardag. Några minuter som gör skillnad för dagens fortsatta arbete.

Pratpromenad och skogsfloating med Må bra-tema

Isglacerad strand

Nedisning tvingade oss att ändra planen.

Tanken var att berätta om Metallarna som flöt ut i Skogsfloating men istället blev det Metallarna som halkade in. Under natten var det rejält kallt med snöfall, framåt morgontimmarna steg temperaturen och snöfallet övergick i regn. Kalla vägbanor förvandlades till isbanor.

I skogen där jag förberedde för skogsfloating, fika vid elden och en pratpromenad var det inga problem. Men, den plogade gångvägen från hotellet till skogen blev oframkomlig. Det gjorde att vi tog beslutet att göra något inne istället. Tänk om, tänk nytt, tänk snabbt.

Temat för eftermiddagen var ”Må bra” så det var bara att spinna vidare på det. Erfarenheten säger mig att kunskapen finns i gruppen ­– det gäller bara att släppa fram den. Och det var ju redan tanken med pratpromenaden så egentligen var det bara platsen och möbleringen som behövde justeras. Från ute till inne.

Från en ring till en annan. När grupper samlas ute är den naturliga formen en ring. Den fungerar lika bra inne men behöver stöd genom möbleringen av rummet. När den är löst flyter samtalet som i vilken ringsamling som helst, lite öppnare, lite mer tillåtande. Nåja, lite hjälp på traven kan behövas men det handlar mest om att ge en gemensam riktning. Riktningen kan vara ett par enkla men öppna frågor att reflektera över för att sedan dela i en större grupp eller bygga på med fler reflektionsingångar.

Pratpromenaden med Må bra-temat förvandlades till pratstunder på valfri plats. Först i par, sedan i lite större grupper för att avslutas i helgruppen. Många klokheter kring sätt för att må bra lyftes fram och delades. Några nya insikter kanske drogs men framförallt sattes det ord på hur man själv gör och hur andra gör för att må bra. När man sätter ord på känslor eller vaga kunskaper blir de synliga och möjliga att hantera.

Med kunskap om vad jag mår bra av kan jag medvetet förbättra mina förutsättningar att må bra över lång tid. Det påverkar både privatliv och arbetsliv, mig själv och mitt umgänge positivt.

Ledarskapstankar från uteköket

Matlagning kring elden vid spegelblankt vatten

Matlagning kring elden

Mat är en viktig del av en learnshop, oavsett vilket ämne den handlar om. Köket är också en bra plats för att utveckla ledarskap och lagarbete. När man jobbar i köket kan man iaktta vilka som tar ledningen, vilka som är bra på att följa och vilka som kommer med kreativa lösningar. Det är en bra plats för att iaktta sig själv och hur man hanterar olika situationer, särskilt när det blir trångt och rörigt. Fokuserar man på sin egen uppgift eller försöker man övertyga andra om det bästa sättet att göra saker? Tillåter man kreativa lösningar eller har man behov av att följa receptet exakt?

Ledarskap och samarbete tränas inte bara i köket utan överallt där man lagar mat tillsammans. Ute runt elden behöver arbetet fördelas, man behöver vara överens om i vilken ordning man gör saker för att allt ska bli färdigt i rätt tid.

Det finns ögonblick när man som arbetsledare kunde ingripa men väljer att inte göra det eftersom man då tar bort en erfarenhet från andra. Sådana ögonblick kan vara när någon hävdar ett ”rätt” sätt att göra saker på, men får lära sig att motparten har sitt eget ”bästa” sätt som visar sig fungera lika bra. Det kan även vara att se hur några i en grupp åtar sig en uppgift och går iväg och gör den utan att kolla att det de gör blir färdigt samtidigt som resten av maten. Det finns grupper där ingen vill ta ledningen och göra arbetsfördelning och tidsschema och det finns grupper där ingen vill följa när någon tar ledningen. Sådana grupper kommer att ha problem att bli färdiga i tid och får se andra grupper äta sin lunch medan deras bara är halvfärdig.

Kreativitet hör ihop med matlagning och det är inget som säger att man behöver följa instruktioner slaviskt, bara för att man fått dem. Man lär sig av erfarenhet att se hur man kan ändra så att det passar situationen, t ex genom att fördela äpplepajen i fler formar så att den blir fortare färdig eller vända på en låda för att skapa ett bord. Man lär sig också av erfarenhet att låta någon ta ledningen för att det går fortare att pröva ett sätt att arbeta än att en massa personer ska hävda att deras sätt att jobba är så mycket bättre. Det ger också träning i att leda, för när ingen tar ledningen, så måste faktiskt jag ta ansvar för att leda så att vi inte får gå hungriga hela dagen.

Eiwor Backelund Jacobsson
GC Tools

 

Energirika fritidspedagoger inspireras

Värme i kyla, en skön kontrast.

En grupp full av fniss och energi droppade in på Bäckeskolan en stund efter solens nedgång. Solen försvinner tidigt så här års… Men, med fyra, fem cm snö och gatubelysning så vi hade både material att jobba med och reflekterat ljus att lysas upp av. Temat för kvällen var att skapa gruppkänsla och att lära känna varandra lite bättre. Några är nära kollegor medan andra har man bara sett ansiktet eller hört namnet på. Vinsten med en gemensam start och att veta mer än bara namnet på de andra i gruppen är att gruppmedlemmen vågar öppna sig lite mer. Gruppen får oftast en mer tillåtande atmosfär där man vågar säga och göra saker utan att utsätta sig för en, upplevd, stor risk.

­­­­Vi samlades i uterummet, rummet vi själva skapar där och när det behövs. De flesta skulle nog kalla det för att samlas i en ring. I mina ögon bildar ringen av människor en vägg mot omgivningen på samma sätt som husets vägg gör det, alltså har vi skapat oss ett rum. Rummet ger möjlighet till närhet, fokus och tar bort en del intryck från allt som händer runt omkring.

Ett rum kan användas till mycket. Det kan användas för förvaring eller vila eller för att stänga in energi som i ett förbränningsrum. Vi använde rummet till att skapa närhet och för att fokusera energin åt ett gemensamt håll.

Det gjorde vi genom en enkel berättelse som fick oss att övningsköra utan bil och att bli stående i trängseln på en spårvagn. När vi började berättelsen stod vi lite avvaktande längs rummets väggar men efter den korta berättelsen som ledde oss genom några korta, sammanlänkade övningar fann vi oss ha kommit varandra nära och dessutom ha bildat par. Paren tog sedan en pratpromenad för att intervjua varandra. Till kaffet fick vi höra något om alla och några förväntningar inför de tre kursträffarna lyftes fram. Bra inspel både för det fortsatta kurspasset och inför kommande träffar. Skönt att kunna justera innehållet så det möter förväntningarna så bra som möjligt.

Skogsfloating med köksfolket från Götet

Skogsfloating – vilsam energiladdning

Ibland räcker inte skogsfloatingrummet till utan vi får jobba med annat också. I det här fallet var ett par av målen med konferensen att lära känna varandra lite bättre och att alla ska bli sedda i gruppen.

Efter incheckning och lunch på VANN spa, hotell, konferens möttes vi för ett par timmars aktivitet utomhus. Dagen var fram tills vi gick ut grå, regnig och blåsig. Men, när vi kom ut hade vinden lagt sig och de sista molnen drev bort. Skönt!

Samtal och skogsfloating har öppna sinnen och närvaro gemensamt. Fniss kan vara ett sätt att nå dit så vi började med en övning som generade lite fniss, lite rörelse, att bli sedd och som resulterade i par. Under vår tysta och långsamma promenad upp till samlingsplatsen var parens uppgift att visa varandra detaljer eller bilder man såg längs vägen. När vi delade bilder och upplevelser i hela gruppen visade det sig att många hade sett samma saker, som träd men också många olika. Att se olika är en gruppstyrka som kan användas på många sätt, både i det professionella och i det privata livet.

Idag var som sagt gruppen större än antalet skogsfloatingstolar så halva gruppen tog en pratpromenad. Vi fortsatte i samma par som redan börjat samarbeta och samtala ljudlöst. De fick en halvtimma att pratpromenera med två frågeställningar som styrning. Av kommentarerna vid återkomsten att döma hade de en skön och givande pratpromenad. Samtal under rörelse i ett omväxlande landskap blir annorlunda än inne vid arbetsplatsens fikabord.

Övriga tog de sista stegen upp till skogsfloatingrummet där de fick möjlighet att vara naturligt härvarande med naturens ljud och mönster som sällskap. Skymningen kommer tidigt så här års. Närtiden var inne att komma tillbaka från skogsfloatingresan var det dags att tända fotogenlyktorna. Lyktor i skogsfloatingrummet så att skorna hittas och sedan ett ljusspår som leder tillbaka ner till samlingsplatsen.

Under den korta promenaden tillbaka till Vann utbyttes erfarenheter och tankar från samtal och skogsfloating i nya par. Vår utestund avslutades med en kort summering och några tankar för hur effekten av utestunden kan användas av gruppen framåt i tiden.

 

Värdet av mellanrum

Mellanrummen ger möjlighet att se den stora bilden.

Att tänka sig en arbetsdag utan en viss mängd oplanerat tid för spontana möten känns främmande för många. Ändå är det precis så vi planerar möten och konferenser. Det finns en utbredd rädsla hos mötesbokare och många konferensarrangörer för att det ska bli tyst eller att det ska se tomt ut i programmet. Det är en rädsla som borde bemötas med vilka möten som uppstått mellan deltagarna och var de skett.

Med stor sannolikhet är det mellan konferenspunkterna, på väg till hotellrummet, under middagen eller över kaffet som de bästa samtalen utspelat sig. Hur skapar man då de här mellanrummen i programmet utan att minska det planerade innehållet? Ett sätt som jag upplever som effektivt är att se fika och lunchpauser som pedagogiska finesser.

Efter många års utbildande har jag kommit till insikten att samtalen fortsätter kring temat även under pauserna. Att skicka iväg gruppen på fika tillsammans med en frågeställning kan var kontraproduktivt, pausen ska ju bland annat ge utrymme för toabesök eller några enskilda minuter för reflektion eller vila. Men, de samtal som uppstår spontant kommer att fortsätta inom temat, tillsammans med andra deltagare och ur nya perspektiv. Just den blandningen ser jag som den stora vinsten. Den direkta anknytningen till den egna verkligheten och upplevelsen ger ett djup på erfarenhetsutbyte och lärande som är svårt att uppnå på annat sätt. Därför är de, till synes tomma programpunkterna bland de värdefullaste i programmet.

Enkelt på ytan men med ett stort djup

Att se med andra sinnen än synen och att kommunicera utan ord ger en annan dimension åt upplevelsen och lärandet.

Att se med andra sinnen än synen och att kommunicera utan ord ger en annan dimension åt upplevelsen och lärandet.

En stor vinst med enkla övningar är att deltagarnas fokus kan landa på innehållet istället för på regler och säkerhet. Det är lätt att tänka att en övning som ska visa en avancerad process eller öka förståelsen för det egna ledarskapet måste vara avancerad och svår att genomföra. Jag tror tvärtom, att övningar med enkla regler och med planerad tid för reflektion ger minst lika mycket, troligen mer.

En övning som den på bilden där en seende leder en ”blind” kan användas på många olika sätt och med en stor variation av syften och teman. Den kan användas för att skapa tillit i paret, visa vad som händer med kroppshållningen när vi plockar bort synintrycken, hur man kommunicerar et cetera. Det är först när vi ställer öppna frågor med utgångspunkt i temat under reflektionen som vi kan skapa ett lärande.

Min roll som ledare/lärare eller facilitator är att skapa förutsättningar för deltagarnas lärande. Min stora utmaning är att lita på processen och att vara trygg i att det som deltagaren lär sig är exakt det som är rätt sak och på rätt nivå, just nu, för vederbörande.

När jag vågar lita till processen och att kunskapen redan finns i gruppen, då kommer resultaten som alltid är bättre än jag vågade hoppas. De har dessutom ofta inslag som jag inte hade kunnat bidra med om jag istället genomfört en föreläsning. Bidrag i form av perspektiv eller erfarenheter som jag saknar. Värdet och lärandet för deltagaren ökar genom delaktighet och att lärandet sker både kollektivt och individuellt. Tack vare det får den enkla övningen ett stort djup.

En väg för att bli mer härvarande

Vägval

När vi genomförde Extraordinärt Ledarskaps Forum med naturen som resurs samlades vi på hotellparkeringen för att resa vidare till Tresticklans nationalpark. En resa på en knapp halvtimma, från en parkering till en annan. Under resan pratas det naturligtvis en del men det är fortfarande en ganska spänd grupp som kommer fram. Det är en spänning inför vad de kommande dagarna kommer att innebära, vad som ska hända, var vi ska vara och vad vi ska lära. Under ytan vilar också en nyfikenhet på vem som är vem i kursgruppen.

För att komma till vår kursplats är det en promenad på ett par kilometer. Den börjar som en smal, grusad promenadväg fram till nationalparksentrén för att sedan bli en vältrampad stig. När vi lämnar parkeringen sjunker tempot och samtalet blir annorlunda, lite tystare.

En smal stig gör att samtalet ebbar ut när man går efter varann och inte hör vad de andra säger. För att förstärka detta valde vi att gå tyst och med ett ganska stort avstånd till den som går framför. Med jämna mellanrum samlade jag gruppen i en cirkel och ställde frågor som ”vad hörde du?”, ”vilka dofter kände du?”, ”vad såg du?”. Svaren och intrycken som ges uttryck blir fler för varje stopp.

Det blir väldigt tydligt att man med enkla övningar kan bli mer närvarande och öppna sinnena för nya intryck. Eller, åtminstone göra dem synliga, intrycken bombarderar oss ju hela tiden även om vi låter dem passera obemärkt.

Extraordinärt ledarskapsforum

Extraordinärt ledarskap fördjupas i ett reflekterande samtal.

Reflekterande samtal kring extraordinärt ledarskap.

Att utvecklas som ledare kräver mer än att läsa en bok. Det kräver reflektion, övning och utbyte med andra ledare. Kompetens/praktisk kunskap, teori och faktakunskap ska smältas samman till en helhet för att ledarskapet ska bli riktigt bra, eller extraordinärt.

Vi vet att det i alla grupper finns en oändlig mängd kunskap, av alla dimensioner. Men, hur ofta vågar vi släppa fram den? Har du modet att lita blint på processen eller vill du styra för att ha koll på vad som händer? En extraordinär ledare har både modet och tryggheten att göra det.

Det behövs kanske inte så mycket för att du ska våga ta steget och pröva den spännande resan mot att leda så att andra kan leda. Ett första steg kan vara att delta i Extraordinärt Ledarskapsforum där du både får pröva metoder och träffa andra i ledarroller att dela erfarenheter med.

Under forumet använder vi övningar och metoder från Genuine Contact® Program och utomhuspedagogik. Vi blandar inne med ute, park och nationalpark, rörelse med mer lugna stunder. Kort sagt, enkla övningar som ger stora effekter.

Under de två dagarna använder vi platser och övningar som ger stora förutsättningar för att dela erfarenheter och att lära tillsammans. Den röda tråden som löper genom dagarna är att allt bygger på vartannat. Du får möjlighet att flyta med i strömmen utan att vi bryter programmets flöde. Du får helt enkelt möjlighet att delta utan att tänka på de didaktiska frågorna.

Mot slutet av forumet gör vi gemensamt en djupreflektion över vad, i vilken ordning och hur övningarna har genomförts. På så sätt åker du hem med en upplevelse av hur det kan upplevas av att vara i ledarskapsflödet och några färdiga övningar att använda i arbetet där hemma.

Läs mer

Ledarskap som vågrörelse

Brytande våg för att visa en bild av uthålligt ledarskap.

Ledarskap som en vågrörelse,

Ofta försöker jag ge en bild av hur min bild av ledarskap ser ut. Jag brukar tänka den som en vågrörelse. En våg som rullar in från öppen sjö mot en strand där den skapar en liten förändring, en rörelse, ett ljud; varje gång. Ledarskap handlar om att ge utrymme, stöd och energi för gruppmedlemmarna och gruppen att ta ansvar och att utvecklas. En våg på grunt vatten tycks slås sönder och förbrukas när den slår mot stranden eller kusten. Men, energin ingår i ett evigt kretslopp så en del blir till bestående förändring även om vågen har gått till spillo.

En våg på stort djup gör en stor cirkelrörelse, från ytan ner till energirikt, rent vatten och upp igen. Det är den bilden jag ser även om jag ofta lägger till ljudet från vågens rörelse över en sandstrand när jag beskriver den. Min tanke är att jag som ledare är en del i vågen som rullar runt. En stund använder jag energin till att skapa en rörelse eller någon form av förändring/aktivitet i gruppen på samma sätt som vågen påverkar stranden. Vid ett annat tillfälle har jag tagit till mig något i mötet med gruppen som jag tar med ner i djupet för att bearbeta och komma tillbaka med.

Det ger mig möjlighet att både ta bort skräp och att tillföra nytt upp på stranden. Det kan ju förstås lika gärna handla om att förändra något som upplevs som skräp på samma sätt som en glasskärva slipas och rundas i samspelet mellan vågens energi och sandkornens påverkan. Genom att tillföra eller ta bort men framför allt att ge gruppen tid och utrymme kan glasskärvan ges möjlighet att komma fram som en slipad diamant.