Igår var jag med dottern till ridskolan och fick en lektion i praktiskt ledarskap. Hon är fortfarande tillräckligt liten för att jag ska kunna ta henne under armen och gå iväg om det behövs. Men, när jag ser hur hon hanterar många gånger sin egen vikt och styrka började jag fundera både kring vad hon gör i sitt ledarskap och mitt eget förhållande till ledarskap.
När jag jobbar med en grupp är jag i samma underläge som Linn har i hästboxen. En liten lättviktare som ska tampas med en stor massa. En massa som i mitt fall består av människors kunskap, energi, vilja och kompetens. Oftast med ett gemensamt intresse men med många olika viljor.
Man kan driva en grupp på samma sätt som en flock betesdjur men, det håller inte i längden. Det är en metod som leder till att gruppen känner sig utnyttjad och lurad. Kanske är det samma sak med hästen? Vi måste använda metoder som använder den inneboende kraften och kreativiteten som finns i alla grupper. Ett samspel mellan gruppens medlemmar och en förståelse för syftet med att gruppen finns ser jag som förutsättning för att gruppen ska prestera maximalt under låg tid.
Ofta talas det om hur man ska göra och vart man är på väg. Men det förutsätter att syftet är känt och förankrat i hela gruppen. Genom att känna syftet är det enklare att se sammanhanget i de handlingar som utförs. När man ser helheten har man möjlighet att påverka och att bli delaktig i alla steg för att nå uppsatta mål.
Delaktighet ger fler makt att leda – när organisationen leder på ett medvetet sätt för att låta fler leda.