Värme i kyla, en skön kontrast.
En grupp full av fniss och energi droppade in på Bäckeskolan en stund efter solens nedgång. Solen försvinner tidigt så här års… Men, med fyra, fem cm snö och gatubelysning så vi hade både material att jobba med och reflekterat ljus att lysas upp av. Temat för kvällen var att skapa gruppkänsla och att lära känna varandra lite bättre. Några är nära kollegor medan andra har man bara sett ansiktet eller hört namnet på. Vinsten med en gemensam start och att veta mer än bara namnet på de andra i gruppen är att gruppmedlemmen vågar öppna sig lite mer. Gruppen får oftast en mer tillåtande atmosfär där man vågar säga och göra saker utan att utsätta sig för en, upplevd, stor risk.
Vi samlades i uterummet, rummet vi själva skapar där och när det behövs. De flesta skulle nog kalla det för att samlas i en ring. I mina ögon bildar ringen av människor en vägg mot omgivningen på samma sätt som husets vägg gör det, alltså har vi skapat oss ett rum. Rummet ger möjlighet till närhet, fokus och tar bort en del intryck från allt som händer runt omkring.
Ett rum kan användas till mycket. Det kan användas för förvaring eller vila eller för att stänga in energi som i ett förbränningsrum. Vi använde rummet till att skapa närhet och för att fokusera energin åt ett gemensamt håll.
Det gjorde vi genom en enkel berättelse som fick oss att övningsköra utan bil och att bli stående i trängseln på en spårvagn. När vi började berättelsen stod vi lite avvaktande längs rummets väggar men efter den korta berättelsen som ledde oss genom några korta, sammanlänkade övningar fann vi oss ha kommit varandra nära och dessutom ha bildat par. Paren tog sedan en pratpromenad för att intervjua varandra. Till kaffet fick vi höra något om alla och några förväntningar inför de tre kursträffarna lyftes fram. Bra inspel både för det fortsatta kurspasset och inför kommande träffar. Skönt att kunna justera innehållet så det möter förväntningarna så bra som möjligt.