Att se med andra sinnen än synen och att kommunicera utan ord ger en annan dimension åt upplevelsen och lärandet.
En stor vinst med enkla övningar är att deltagarnas fokus kan landa på innehållet istället för på regler och säkerhet. Det är lätt att tänka att en övning som ska visa en avancerad process eller öka förståelsen för det egna ledarskapet måste vara avancerad och svår att genomföra. Jag tror tvärtom, att övningar med enkla regler och med planerad tid för reflektion ger minst lika mycket, troligen mer.
En övning som den på bilden där en seende leder en ”blind” kan användas på många olika sätt och med en stor variation av syften och teman. Den kan användas för att skapa tillit i paret, visa vad som händer med kroppshållningen när vi plockar bort synintrycken, hur man kommunicerar et cetera. Det är först när vi ställer öppna frågor med utgångspunkt i temat under reflektionen som vi kan skapa ett lärande.
Min roll som ledare/lärare eller facilitator är att skapa förutsättningar för deltagarnas lärande. Min stora utmaning är att lita på processen och att vara trygg i att det som deltagaren lär sig är exakt det som är rätt sak och på rätt nivå, just nu, för vederbörande.
När jag vågar lita till processen och att kunskapen redan finns i gruppen, då kommer resultaten som alltid är bättre än jag vågade hoppas. De har dessutom ofta inslag som jag inte hade kunnat bidra med om jag istället genomfört en föreläsning. Bidrag i form av perspektiv eller erfarenheter som jag saknar. Värdet och lärandet för deltagaren ökar genom delaktighet och att lärandet sker både kollektivt och individuellt. Tack vare det får den enkla övningen ett stort djup.