Ofta försöker jag ge en bild av hur min bild av ledarskap ser ut. Jag brukar tänka den som en vågrörelse. En våg som rullar in från öppen sjö mot en strand där den skapar en liten förändring, en rörelse, ett ljud; varje gång. Ledarskap handlar om att ge utrymme, stöd och energi för gruppmedlemmarna och gruppen att ta ansvar och att utvecklas. En våg på grunt vatten tycks slås sönder och förbrukas när den slår mot stranden eller kusten. Men, energin ingår i ett evigt kretslopp så en del blir till bestående förändring även om vågen har gått till spillo.
En våg på stort djup gör en stor cirkelrörelse, från ytan ner till energirikt, rent vatten och upp igen. Det är den bilden jag ser även om jag ofta lägger till ljudet från vågens rörelse över en sandstrand när jag beskriver den. Min tanke är att jag som ledare är en del i vågen som rullar runt. En stund använder jag energin till att skapa en rörelse eller någon form av förändring/aktivitet i gruppen på samma sätt som vågen påverkar stranden. Vid ett annat tillfälle har jag tagit till mig något i mötet med gruppen som jag tar med ner i djupet för att bearbeta och komma tillbaka med.
Det ger mig möjlighet att både ta bort skräp och att tillföra nytt upp på stranden. Det kan ju förstås lika gärna handla om att förändra något som upplevs som skräp på samma sätt som en glasskärva slipas och rundas i samspelet mellan vågens energi och sandkornens påverkan. Genom att tillföra eller ta bort men framför allt att ge gruppen tid och utrymme kan glasskärvan ges möjlighet att komma fram som en slipad diamant.